Nej just det, mycket riktigt. Här har ni en tvättäkta kvinna med en ny kavaj (köpt idag)



Och bara så ni vet skulle jag inte byta min slankhet mot några former i hela världen. Så det så :)

Jag älskade första filmen så jag borde ju rimligtvis älska denna? Har reserverat biljetter i sickla halv 9 (nära för Ph och Frida). Och nu kan vi även konstatera att jag är ett biofreak. Var det inte bara för typ två veckor sedan som jag var och såg Saw 5? Nåja :)

Masala Chai te.
Är inne på min fjärde kopp och jag känner mig så otroligt avslappnad och lugn. Det bästa jag har prövat hittills. Liptons jävla skit kan ju dra åt skogen. Det är värt att lägga ner pengar på ett te som skänker frid i sinnet. Skulle jag somna nu skulle det kännas som att jag svävade på lätta fjädrar.
Rekommenderar verkligen detta te till stressande dårar som jag själv.

Här har ni mig om 10 år, efter några bröstförstoringar. Jag blir en legend.

Vi kan ju säga som så att det är ganska lätt att se vilka människor som är äkta vänner och vilka som bara tar allting förgivet när det kommer till kritan. Somliga ställer upp i vårt och torrt medan andra inte fattar att vänskap är ömsesidigt. Man kan inte få om man aldrig ger. Något man bör komma ihåg. Jag tycker att jag ställer upp mestadels och älskar i mängder. Åtminstone försöker jag det. Men långt bak i huvudet ska ni veta att jag alltid kommer minnas vilka som gjort vad för mig. Och er kommer jag alltid hålla närmast hjärtat. Ni andra kommer att komma på 4:e plats hädan efter :) Tack för igår Anna, du räddade min dag hjärtat <3

Är ganska opepp. Tyvärr.

Jag vet att det inte är någon vidare kvalité på min header, men jag ville ha en bild på mig själv och dessutom tycker jag om kontrast och oskärpa. Tillsammans är de mina favoriter. Har ingen riktig kamera så det är svårt att få till bra bilder, även fastän jag är en snygg modell. Fotar alla mina bilder med mobilkamera och vi vet väl alla hur bra de är, höhö. Men men, se det som en målning eller något dylikt och jämför definitivt inte med super-megapixel-foton som stora bloggerskor har. Det är ju ändå bara skit ;)

 
Några saker jag äger är en minivibrator, en piska med användbart skaft, handklovar och 30 kondomer (för tillfället). Även några porrfilmer och böcker. Min förra dildo gick sönder, jag skyller på dålig kvalité, den var enkel och ganska tråkig. Kände inte mycket alls. Nu har jag länge funderat på att skaffa en ny och har bestämt mig för det. Men det var lättare sagt än gjort, för det finns så otroligt många sorter! Hur ska man veta vilken som passar en bäst? Jag vill ha en sådan där exklusiv och avancerad med "all included". Känner verkligen inte att jag har koll på den biten. Har svårt att få orgasm och tycker att g-punkten är skönare än klitoris. Klitoris känns knappt. Men jag vill ändå ha en pearlrabbit liknande liten vän. Finns det inte sådana som är för både K och g-punkten? Det vore ju det ultimata. Erfarenhet, någon? Behöver alla tips jag kan få.

Just det, ni läste rätt. Hädan efter är det vad jag kommer att skriva om.

Inte då, däremot har jag nu skapat en ny kategori för er skull, jag fick respons på mitt tidigare inlägg vilket visar att det är något som faktiskt intresserarer er. Under kategorin sex and passion kommer ni alltså få läsa om mitt sex/kärleks liv. Privatare än så kan det väl inte bli. Ska försöka uppdatera så mycket jag kan. Lovar.

Puss och slick

Jag har en tjejkompis som tycker att jag borde skriva om sex i min blogg. Visst har det dykt upp ett och annat inlägg om det men anledningen till att det händer väldigt sällan är för att det känns som att jag jämt pratar om det. Ett återkommande ämne så att säga. Och ofta känns det som att folk som inte är lika sexintresserade tycker att det är tröttsamt. Men okej, för din skull då Sophia.
   Jag har alltid varit lösaktig som min mami säger eller "sexuellt aktiv" som jag själv kallar det. Min mamma har berättat att jag redan som 5 åring frågade ut henne om sex och var jätte intresserad av att titta på folk på tv som hade sex. Fastän jag inte fick. Några gånger gick jag till och med runt och tog på andra ungar, (haha snacka perverst barn) men då fick jag världens utskällning och insåg när jag var lite äldre att man inte fick göra så :P
Jag började experimentera med sex i 11 års åldern och förlorade oskulden när jag var 12. Och jag minns nästan ingenting ifrån det, jag var jätte berusad och jag tror att han var 19. Tragisk historia.
   Jag har legat med x antal personer och är medveten om att det är mer än de flesta i min ålder har varit med. Jag har alltid föredragit kk-förhållanden framför kärleksförhållanden av flera anledningar. En av dem är att kk's inte ställer samma krav som pojkvänner samtidigt som de bekräftar en. För det är något jag måste bli. Och att ha sex är enligt mig den starkaste bekräftelsen.
   Egentligen är sex ett sorts beroende för mig, jag känner av direkt när jag haft för långt uppehåll för jag blir helt knäpp. Jag överväger helt seriöst att hoppa på snyggingar som går på bussen eller som går förbi mig på stan etc. Och jag pratar om det mycket mer än vanligt. Även om jag försöker hålla tillbaka. Och helt ärligt, jag blir ständigt kåt. Skulle kunna ha sex 24/7. Haha.
   Jag vet inte vad man kallar oss? Sexmissbrukare? Ja någon form av det. Jag tänker JÄMT på sex, det erkänner jag. Även om det inte alltid är att ha just sex, utan allt från vilka sexleksaker jag vill ha till andra människors sexuella erfarenheter. Om folk bara visste vad jag funderar över. Ni skulle se min önskelista när det kommer till leksaker, HA HA HA. Jag tror att det är för att jag är ganska nyfiken av mig. Sex är något man alltid kan bli mer erfaren av och upptäcka nya saker med. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag skulle kunna tänka mig att testa det mesta. Har testat mycket. Men jag är långt ifrån nöjd. Måste utforska alla hörn.
   Dessutom gott folk, jag tycker att sex är det mest naturliga som finns. Det är underbart och det angår oss alla. Folk borde tala mer öppet om det så att alla (även de blyga och oerfarna) får chansen att yttra sig. :)

Fan vad långt detta inlägg blev. Var bara tvungen att skriva av mig.

Jag är så trött. har precis målat mina naglar svarta och gjort smoothie. Vill bara ta en paus. Gå i ide i några veckor. Ingenting känns riktigt bra, är likgiltig. Det går inte ens något bra på tv. BLÄ

Jag vågar inte sova. Nej jag är inte störd. Bara lite. Drömmer mardrömmar hela tiden och den jag drömde igår natt kan jag fortfarande inte komma ifrån. Är rädd för att vakna upp lika panikslagen och frustrerad inatt igen. Jag vaknade runt 3 och somnade inte om förens efter 6. I en timma låg jag och gjorde ingenting, var nära på att bli 7år igen och tassa in till mamma. Sedan lugnade jag mig lite och insåg att jag nästan är vuxen nu och kan inte gå och väcka min mami på grund av en mardröm. Haha. Kan inte fatta att jag ens övervägde det hela.
   De resterande två timmarna låg jag och spelade spel på mobilen. Med ljudlöst förståss. Så inatt tänkte jag ha en backup plan, jag låter datorn stå på, så utifall att jag vaknar och inte vet vad jag ska ta mig till kan jag bara bära upp laptoppen i knät och gejma lite. Höhö. Förhoppningsvis låter mina hjärnspöken mig vara. Håller tummarna för det.

Förresten kom på att jag vill krydda livet lite, funderar på chili. Vad tycker ni? Och apropå ingenting - jag gillar män. Japp det var allt.

tjing

Veckans favorit

Valerie Törnblom's kommentar igårkväll när vi zappade förbi en kanal som visade apornas planet (seriös) "Kolla det är michael Jackson :)

HAHAHA I love it!

Jag hatar att fylla sent på året. Har alltid avskytt det faktumet att jag till och med är yngre än de flesta "jämnåriga". Som att jag inte haft ålderskomplex tillräckligt. Jag har velat vara 18 sedan jag var 10 år gammal. Har verkligen längtat. Jag fyller i november, men så fort det varit årsskifte dvs. efter nyår har jag sagt att jag är ett år äldre än min egentligen ålder (eftersom att jag fyller det samma år) fastän min födelsedag inte kommer förens 10 månader efter.
   Gör det faktiskt fortfarande. Utan att tänka på det. Jag känner mig äldre. Burkar jämföra det med människor som man får höra om som känner sig fångade i fel kropp, känner att de egentligen borde vara det motsatta könet. Ja där har ni min sits, jag känner att jag borde ha fötts 3 år tidigare. Kan ju verka som en bagatell för er som inte känner med mig, men det har alltid varit något jag mått dåligt över. För jag har tex. alltid umgåtts med äldre, vilket har gjort att jag inte har fått följa med på vissa saker pga. åldersgräns. Jag har alltid haft mer gemensamt med vuxna än med barn. Lättare för att konversera och diskutera. Som barn var jag oerhört lillgammal. Det fick jag jämt höra.
   Nu till det faktum som gnager sig in i benmärgen. Snart kommer jag inte ens kunna umgås med jämnåriga, därför att jag som nu fyller 17 om en vecka kommer få det knepigt eftersom många som jag känner fyller 18 efter nyår, i februari eller i maj. Det vill säga att jag kommer aldrig kunna följa med på något. Kommer bli ensam :( DET är så jävla orättvist! Jag befinner mig i en mellanålder. Har precis fyllt 17, det är ett helt ÅR kvar tills jag fyller 18. Vilken oerhört kul sommar jag kommer få när jag är den ende som är omyndig fortfarande. HURRA. Jag hatar min födelsedag. Det är inget speciellt för mig. Det är inte kul att fylla något man redan inbillat sig att man varit i några år. Suck..

Fredagskväll. Jag orkade inte göra något idag. Ska upp och jobba imorgon och har förövrigt hela helgen planerad. Vi behöver alla en paus, inte sant? Dessutom är jag oerhört tacksam över att vara lite av en ensamvarg, eller nja det kanske var fel ordval men jag har åtminstone inga problem med att vara själv. Vissa människor drabbas ju av fullständig panik så fort de lämnas ensamma eller inte har något att göra. Jag å anda sidan hatar att vara beroende av andra och kan sysselsätta mig själv utan problem en längre stund. Imorgon ska vi fira lilla söta Frida som nyligen fyllt år och på söndag är det min kusins tur. Nästa helg är det min :) Fast det har aldrig varit någon stor grej för mig att ha födelsedag. Jag tror alltid att jag är äldre än jag är ändå så, hah!

Natti

För att bli fruktansvärt dålig på foton tycker jag att dessa blev hyfsat bra. Till min stora förvåning :)

Jag orkade aldrig pallra mig iväg till skolan idag. Det ligger så långt bort. Nej jag vet att det inte är någon bortförklaring. Men jag har en dålig dag och eftersom vi ändå ska iväg till tekniska halv ett känns det ganska ovärt att sitta och åka enda till Nacka och tillbaka. Nu ska jag dricka thé och titta på tv (studierna får vänta). Klockan halv fyra ska jag möta upp min mami och äta lita mat nnan jag börjar jobbet klockan fem.

Tjingeling

Det var halloween?

Inget brev i brevlådan. Det är både en besvikelse och en stor lättnad. Du vet ju att jag ändå inte hade läst det. Samtidigt hoppades jag. Jag skulle aldrig skriva till dig, det vet vi båda. Det var ju faktiskt jag som tog beslutet att säga upp kontakten med dig. Att bryta våran relation. Men ändå är det två dagar om året som jag vet att du tänker på mig. Du sätter dig säkert ner och skriver brev dessa dagar. Men precis när du närmar dig brevlådan så ångrar du dig. Visst är det så? För det spelar ingen roll att det är min födelsedag eller din dag. Jag vill inte. Jag ville inte för fem år sedan och kommer inte vilja om fem år heller. Det var mitt val. Och det verkar som att du accepterat det. 
   Vissa tror att du är död. Jag har aldrig rättat dem. Vad skulle det tjäna till? De skulle inte förstå och jag skulle aldrig lägga ner tid på att förklara. De som behöver veta vet, sedan långt tillbaka. Det räcker så.

---

 Du är pappa till tre barn, ändå vet jag att du inte kommer få några gratulationer. Innerst inne vet du varför. Även om du aldrig kommer erkänna det. Och det är väl där problemet ligger.
   Den här dagen är över imorgon, och då tänker jag fortsätta att inbilla mig själv att du aldrig funnits. Men idag förmår jag mig inte ens att låtsas som att jag aldrig tänker på dig. För det gör jag. Jag är bara tacksam över att du inte vet det. Du är inte värd det.

Mitt hjärta. Du är den enda som känner mig innantill och utantill. Den enda som kan läsa mig som en bok. Den människan på denna jord som verkligen vet vem jag är. Som jag aldrig behöver spela för. Du vet hur jag känner, du vet min bakgrund. Du vet hur du ska trösta och hur du ska roa. Du är en del av mig och jag är en del av dig. Utan dig skulle det kännas som att halva jag försvann. Du är min bättre sida. Och jag tänker alltid stanna vid din sida, vare sig du vill eller inte. Jag kommer att följa dig till graven. Det finns ingen som du Anna. Tack för det. Jag älskar dig.

Igår var jag på bio och såg Saw 5, hihi. Är faktsikt inte så känslig av mig så det var inte så farligt som jag trott (har inte sett tidigare filmer) :)
Kom hem från jobbet för en stund sedan och sitter nu och väntar på att Anna och Sirina ska komma över. Vi ska föra lite och sedan förhoppningsvis hitta något ställe vi kan dra vidare till :D
Puss!

Tillbaka till ämnet komplex. Jag har väldigt få komplex. Visst jag har bra och dåliga dagar, men förövrigt är jag väldigt nöjd med mitt utseende. Då menar jag inte att jag är perfekt. För jag tycker inte att någon är perfekt. Men när jag ser mig i spegeln ser jag nöjd ut. Vissa säger att jag ler, andra att jag gör konstiga miner (?) Haha vilket av det som det nu är så är det bara ett tecken. Jag känner mig stolt. Och den stoltheten borde alla känna när de ser sig i spegeln.
   Det enda komplex som verkligen har fått mig på fall genom åren är mina bröst. Jag kan inte påstå att mina bröst växt mycket alls ifrån att jag var 13-14. Och då började jag utvecklas betydligt tidigare än alla andra (fick min mens vid 10-års ålder). Jag tillhör den "smala" sorten. Har inte mycket former alls egentligen. Och har aldrig haft. Det enda jag har att röra lite på är min uppåt rumpa (den är lite fyllig, den har jag fått ifrån min mamma hihi). Bortsett ifrån den har jag alltid känt mig formlös. Jag har otroligt små bröst. Fyller nätt och jämt ut en A-kupa. Ibland inte ens det. Och jag har ingen "strut" form heller (vilket jag hade när jag var yngre). Utan de är snarare runda men platta? Så formen är snygg. Tittar man rakt fram ifrån ser de små ut, men tittar man från sidan ser jag helt platt ut. Hur som helst, jag har alltid varit väldigt "sexuell" av mig. Och jag tror att jag därför lidit mer än andra med nätta bystar.
   Jag har helt enkelt velat ha den uppmärksamheten storbystadde får. Jag har velat att "grabbar, män, whatever" ska titta på mina bröst. Jag har velat ha porrstjärne-stämpeln. För jag insåg redan som liten faktumet att ska man få samma uppmärksamhet som en storbystad brud får måste man vara 1000 gånger snyggare. För det är så. Har man stora bröst räcker det med att man är "ganska snygg". Har man i stort sett ingenting måste man vara "skit snygg". Tragiskt men sant. Det har ju inte heller blivit bättre genom att jag totalvägrat att inse att jag har en pojk/flick kropp. Jag har ju velat bli kvinna! Jag vill bli kvinna. Och jag har alltid trott att det är storleken på brösten som avgör huruvida man fortfarande är ett barn eller vuxen. Jag har många gånger skämts över min överdel. Drömt om bröstförstoringar. Undvikit att ta av mig bh:n vid sex etc.
   När jag var med yngre killar fick jag oftast kommentaren "men gud vad små bröst du har" Och det låter nedlåtande. Tonen. Meningens uppbyggnad. Smågrabbar (16 års åldern) förstår inte hur mycket sånt sårar. Och som 13 åring var det något jag inte ville uppleva någon mer gång. Så därför slutade jag helt enkelt visa brösten. Använde push-up, inlägg och dylikt. 
   Det har hållit i sig enda tills för något år sedan då jag genom topshop började intressera mig för Kate Moss. Jag tyckte att hon var så otroligt vacker och sökte bilder på henne, läste om henne. Och insåg att hon är plattbystad. Och supermodell. Sexig med små bröst. Det hade jag inte trott att man kunde vara. Och när jag väl öppnade ögonen insåg jag att det finns 100 tals kändisar (utöver alla modeller) som har små bröst. Alla som kläcker ur sig att Kate Moss är en dålig modell för idealet hon för med sig. Men förfan människor, vakna! HON SER UT SÅ. Och hon har stärkt mitt självförtroende något oerhört. Idag behöver jag inte ens använda bh när jag inte känner för det. Jag ser upp till dessa småbystadde kändisar som trots alla deras komplex de haft har stått upp för deras vackra kroppar (fastän de haft möjligheten att göra operationer). Bara för att komma fram till slutsatsen att små bröst är sexigt. Det är vackert. Det är fräscht. Och jag tänker aldrig förändra mig. Det bestämde jag idag. Aldrig. Och jag har inte fått någon negativ kommentar om mina bröst sedan jag var liten. Både för att jag är med äldre men också för att jag inte skäms längre. Jag framhäver det jag har. Och bara det i sig säger män är sensuellt. Skulle jag någonsin få en sådan kommentar igen skulle jag skratta åt det. För det är patetiskt. Punkt slut.

Inspirerande bilder till småbystadde tjejer som inte har kommit att inse det jag insett.
 Kom ihåg - vi är alla vackra.

Vackraste Kate Moss

Kate :)

Favvo skådis - Olivia Wilde

:)

Hilton sisters, sexiga? öh JA  :D

Shakira :D

Becki Newton

Sandra Bullock

Favorit i repris. Keira Knightley <3