-

bli min idol

Alltså jag tycker att den här tjejen är så sjukt jävla bra. Hon är helt otroligt vacker, sanslöst personlig och har en fantastisk och speciell röst. Full pott alltså. Hade jag varit man hade jag fallit direkt, det är ju nästan så att jag gör det nu och då anser jag mig själv som straight, hahaha. Hon är så beundransvärd. Faktiskt. Det är sällan jag ser upp till personer på ett sånt sätt, jag är ganska ego så jag tycker alltid att jag själv är bäst. Men Mariette är verkligen en idol. Om hon inte tar sig till minst andra plats så bränner jag tv:n. Det har ni mitt ord på (nödvändigtvis inte bokstavligt talat)!

Hon skriver till och med egna låtar, aaaaaaaaaaaw :)

2009-09-29 @ 23:22:34 Permalink Me Love Kommentarer (1) Trackbacks ()

FREEEEEEEEEDAG

Ledighet. Pizza. Jobb och tjejmiddag imorgon. Ingen skola. Soft baby! :)

2009-09-18 @ 17:25:40 Permalink Everything & Nothing Kommentarer (0) Trackbacks ()

Svininfluensa

Var hos doktorn idag och kollade upp mitt virus. Han sa att utslagen/bölderna "troligtvis" bara var en reaktion på sjukdomen. Sedan kollade han mina värden genom blodprov. Och de var inte så höga. Så det ska inte vara någon fara. På onsdag går jag tillbaka till skolan/jobbet.
När jag pratade med min chef imorse och berättade att jag fortfarande var sjuk (hade egentligen kvällspasset idag) så bad hon mig att göra testet för svininfluensan medan jag ändå var på vårdcentralen. Så det gjorde jag, och fyfan vad ont det gjorde! Jag hade gått och inbillat mig att det bara var ett vanligt blodprov som andra tester, men icke. Farbror doktorn körde in en vass metallstång rakt upp i näsan, så långt in som det bara gick. Jag började nästan gråta, ögonen reagerar ju så när man gör något med näsan. Ett tag trodde jag att den skulle dyka upp i munnen. Nej usch och fy. Det var ingen höjdare. Och jag är då långt ifrån en känslig människa.

2009-09-14 @ 15:00:08 Permalink Everything & Nothing Kommentarer (0) Trackbacks ()

Maybe baby

Nu har mina öron svullnat igen, blir typ 3 gånger sin vanliga storlek varje gång jag har virus i kroppen. Blir lika chockad varje gång. Ser ut som en gammal brottare. Något nytt för den här gången är att jag inte bara vaknade upp som en ny Dumbo, jag har dessutom fått som böldliknande eksem under hakan? Ser ta mig fan inte riktigt klok ut.
Min familj har skrattat åt mig idag för det ser ut som att jag råkat ut för en allvarlig allergireaktion. Ni vet, sådana där som de brukar få i filmer när de ätit jordnötter eller dylikt. Själva grejen är att jag inte har en aning om varför jag får det eller vad det beror på. Så vitt jag vet är jag inte allergisk mot något. Överkänslig hud har jag dock alltid haft. Hur som helst så ringde jag vårguiden för att kolla om det var normalt, men de påstod att de aldrig hört talas om något liknande. Så har det inte lagt sig imorgon blir det att traska ner till vårdcentralen. Det KAN ju vara något allvarligt. Jag och min kropp, vi är alltid lite oense om saker och ting.

Nu ska jag hoppa i säng och hoppas på att jag vaknar som mitt vackra jag imorgon.

Jag ser inte klok ut :(

2009-09-14 @ 00:02:54 Permalink Everything & Nothing Kommentarer (1) Trackbacks ()

honung & fisherman's friend

Jag har bara gått och väntat på att den ska hoppa på mig. Influensan alltså. Har jag lite tur i potten så är det åtminstone inte svininfluensan. Men jag brukar oftast ha slut på det. Har jag inte blivit bättre på söndag så går jag och testar mig. Och ja, jag är lite paranoid men vem tusan är inte det med tanke på allt som står? Jävla media, ska alltid hålla på och överdriva och skrämmas sådär. Å andra sidan, vem är jag att klaga? Jag vill ju till och med jobba inom den branschen. Eller jag ville. Och jag valde. Jag var säker på min sak som 15-åring, idag har jag sett mycket mer, lärt mycket mer, jag har nya tankar och planer för mitt liv. Hemligstämplade än så länge :)

2009-09-11 @ 21:24:14 Permalink Everything & Nothing Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bakom kulisserna

Jag förstår inte varför jag inte kan släppa in människor på djupet förens jag blivit sårad. Det är som att jag måste ha nått botten innan jag kan öppna mig för folk. Då vet jag hur det värsta känns, hur ont det gör. Bara för att sedan vända igen. För visst gör det ondare att bli sviken av någon man öppnat sig för, än en främling? Men jag är inte likgiltig och känslokall, som många tar mig för. Hos mig ligger den riktiga sanningen, den som jag försöker dölja under min sköld - raka motsatsen. Jag har svårt att hantera känslor eftersom jag har ett sådant överflöd av dem och de bara växer inom mig. Blir okontrollerbara. Jag har ingen "bägare" som kan rinna över och därför är jag otroligt lättgråtlig och reagerar på minsta lilla sak. Och jag föredrar att dra mig undan då något biter, men hinner inte alltid. Jag kan inte sätta stopp. Kan inte säga nej. Inte hålla emot. Därför kan jag ses stående i stora folkmassor, mitt på gatan, i allmänhetens centrum. Förkrossad och sårad. När jag bryter ihop existerar ingenting. Ändå så väljer jag att gömma mig i ett skydd. Stänga in mig i min lilla värld. Jag är rädd att om folk såg mig så som mina närmsta ser mig så skulle de tycka att jag är svag. Ynklig. Frågan är vilket som är värst - att man ser mig som känslokall eller svag?

Den frågan kan jag inte svara på själv. Har aldrig kunnat. Så jag fortsätter mitt spel. Tills det brister. För det gör det förr eller senare. Det är bara en tidsfråga.

Vi har alla våra bekymmer. Vissa av oss har bara inte en aning om hur vi ska hantera dem.

2009-09-08 @ 21:44:02 Permalink Let's Talk Kommentarer (0) Trackbacks ()

FAN

Jag skrev precis världens längsta text om känslor och så försvann det. Det är inte min dag. FANFANFAN

2009-09-08 @ 21:00:03 Permalink Everything & Nothing Kommentarer (1) Trackbacks ()

huggen i ryggen

Kommer ni ihåg när jag sa att jag spräckte min bubbla? Nu kryper jag in igen. Och stänger ordentligt. Jag är trött på alla jävla känslor - jag tänker bli likgiltig. Jag behöver mitt skydd. Är bara tacksam över att jag har förmågan att stänga om mig, det är inte alla som har det.
Det är antagligen för att jag blivit sårad så många gånger under mitt korta men stora liv som jag lärt mig att trycka på off-knappen. Utan den skulle jag inte stå på benen idag. Jag låtsas som ingenting. Jag bryr mig inte. Förstår du det? Jag tänker sluta bry mig. Gör vad du vill, lägre kan du ändå inte sjunka. Jag har blivit huggen i ryggen igen för hundraelfte gången, den här gången tänker jag bara låta det blöda.

2009-09-06 @ 21:53:18 Permalink Everything & Nothing Kommentarer (1) Trackbacks ()