Jag måste erkänna något. Jag har problem. Ibland mår jag så otroligt dåligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ibland känns det som att jag stänger av allt utanför och försvinner in i mig själv. Och det gör ont.
   Jag kan gråta för de mest absurda sakerna. Gråta för ingenting. Idag har jag suttit och gråtit sedan imorse för att jag insett att jag inte kommer kunna skriva MVG-provet i matematik imorgon eftersom det ligger på eftermiddagen och då hinner jag inte till jobbet. Och jag kan knappast ringa chefen och säga att jag inte kommer pga. ett prov, det räknas inte som en giltig orsak. Och jag måste behålla mitt MVG. Har haft MVG i matematik sedan 8:an så jag vet ju att jag har de kunskaperna. Kunskaper som jag måste få visa även i år. Känner mig så otroligt hjälplös, för matematiken är det ämnet som är viktigast för mig. Kanske för att jag känner pressen att prestera lika bra som min pappas släkt har gjort under alla år. Alla är utbildade högskolelärare i grunden. Kanske för att jag redan som 6 åring arbetade med matematikuppgifter från årskurs 6.

Nu ska jag dra täcket över huvudet. Ikväll blir det i alla fall bio med mami. Flickan som lekte med elden *