Jo anledningen till att jag ens tog upp tidigare diskussion var för att jag nyligen läste det här: http://www.aftonbladet.se/wendela/article4947525.ab

Och tänkte dela med mig av min åsikt att många föraktar unga mammor för att de fattar modiga beslut, för att de känner sig redo, och för att de antagligen inte vill riskera att inte kunna få barn senare. Man kanske bara har en chans.
    Jag har läst många artiklar om kvinnor som blivit med barn, tveksamt valt att göra abort, och sedan år senare då de bestämt sig för att bli gravida fått reda på att de blivit sterila. Hemskare händelse kan jag inte tänka mig. Jag skulle kunna råka ut för vad som helst, men inget vore så brutalt jävla fruktansvärt som att få reda på att man inte KAN få barn. Det är mitt mål här i livet, att bli mamma. Hur ska man kunna leva utan mål? Det är ju egentligen meningen med livet, att vi ska fortplanta oss. Ska vi lita helt på vetenskapen är det ju till och med det enda vi är till för.
    Hur som helst, ni kan ju läsa artikeln själva. Men jag tänkte bara kort berätta att det är en artikel om en kvinna i 30 års åldern som kommit in i klimakteriet för tidigt (som inte har några barn) och nu riskerar att inte kunna få några barn alls. Ironiskt? Nej. Här sitter folk och dömer flickor för att de får barn i åldrarna 16-17, "och tycker att de borde vänta lite längre". Medans som i det här fallet då kvinnorna har väntat alldeles för länge, och se vad det för med sig.

Hellre ung mamma än aldrig mamma.