Det blev utgång igår, dock drack jag upp ölen själv innan jag gick ut. Finns det något vackrare än levande ljus och pianospelande? Skulle inte tro det. Och det spelar ingen roll hur berusad jag är, det träffar rätt varje gång. Jag gör vad som helst för de stunderna. För jag upplever aldrig sådana känslor som jag gör just då. Jag kan inte sätta ord på vad det är, kärlek, lycka, trygghet? Vad jag vet är att  vid de tillfällena stannar tiden. Är på grund av dig eller musiken? Jag vet inte. Kanske är det blandningen? Harmonin som uppstår. Glöm noterna, här går vi efter känslan. Jag är ovan vid att saker fångar mitt största intresse. Men när du sitter där vid pianot, då låtsas jag inte. Det är det enda jag vet säkert.

Man väljer själv vad man värdesätter här i livet. Något som är helt obetydligt för någon kan vara hela världen för en annan. Jag uppskattar den timmen av pianots toner, dina fingrar som rör sig, som knappt snuddar vid tangenterna, din röst som tyst som en viskning ger musiken liv, i mörkret, mitt i natten, mer än vad jag uppskattar det mesta.

Jag är inte förälskad i dig, jag är förälskad i det du skapar.