ingenting.
Jag älskar snön och luften, ljus och små tomtar. Men mitt psyke säger inte detsamma. Det är mörkt mörkt mörkt. Det blir inte ljusare förens i februari. Bokstavligt talat. Man bestämmer sig inte för att må dåligt. Jag kan inte kontrollera det. Och låt oss vara uppriktiga - ingen blir deprimerad av snö (?) Tycker det är rätt uppenbart. Men nåja, jag kan förstå att människor som aldrig "nått botten" så att säga har svårt att förstå sig på det hela. Där finns det bara en sak att säga, läs om vad en depression egentligen är. Det är skillnad på att få ångestattacker och att vara lite "lessen i ögat". Jag har talat. Punkt slut.

Visst är det vackert ute? Jag vill ha jullov nu!