Imorse när jag klev utanför dörren var det soligt och inte ett moln på himlen, jag sa då ironiskt till min mamma: haha tror du verkligen att jag behöver ha med mig mitt paraply? Hon svarade då att det kanske var lika bra att jag hade kvar det i väskan eftersom att man aldrig vet med vädret. Jag, som var hundra procent säker på min sak, skrattade henne i ansiktet och kastade ifrån mig paraplyet innan jag stängde dörren och knatade iväg till jobbet.

Resultatet av min dumhet - ikväll fick jag gå hem i spöregn. När jag kom hem liknade jag minst sagt en dränkt katt. Och som så många gånger tidigare, slog det mig att man inte ska undervärdera sin mamma - som nästan alltid har rätt.

Men jag antar att det ligger i naturen - man gör alltid tvärtemot vad ens mamma säger. Man gjorde det när man var barn och man kommer göra det som vuxen. För man lär sig aldrig.